Bakgrunnskisser

Kosmos er for lite, - Daniel

Origins hette en bok som kom ut 1990 - ganska länge sedan, med tanke på astronomins dramatiska utveckling sedan dess. Boken bygger på intervjuer av 27 kosmologer, om deras förhållande till sitt ämne, vad som styrt deras forskning, och, inte minst, hur de själva påverkats av sitt arbete.
Just den provocerande rubriken bottnar i en av de hyperintressanta frågor som tas upp av flera forskare i boken (en fråga som för övrigt ännu inte fått sin lösning, såvitt jag vet), nämligen heterogenitetsproblemet, kosmos med sina enorma tomrum (voids) är heterogenare än väntat (framför allt påvisat av Margaret Geller). Detta problem skulle minska om kosmos vore mycket större, anser åtminstone en forskare (en sandstrand är ju ganska homogen på långt håll, och heterogen på mycket nära.)

Heterogeniteten i bakgrundsstrålningen däremot är mycket mer "lagom", och anses passa fint ihop med våra modeller och iakttagelser avseende galaxbildningar mm.

Det spännande med denna bok, är att forskarnas själsliv spelar minst lika stor roll som deras forskning!

Jag tar upp några punkter från artikeln, som vi kan diskutera, som en liten förberedelse till Olivers besök i maj. Kanske vi hittar andra. Till exempel det fenomen som kallas "kosmos barnkamrar", de ställen där man menar att stjärnor föds. Har en känsla av att vi bara står i en början där, tack vare Hubble.

Geometri, - Morten

I åndsvitenskapen tales det om at vår verden er blitt til ved en evolusjon på fire trinn. Vårt stadium, det fjerde, er en verk-verden hvor man opplever et dødt kosmos. Det døde kosmos oppstod fra et levende kosmos. Det stammer igjen fra høyere kosmos. (Ledesetningene: Menneskehetsfremtid og Mikael-virksomhet)

Et første Mikaelsk trinn i vår tid er å levendegjøre forestillingene om et dødt kosmos. Geometriske overveielser viser hvordan rommet kan sees på som oppstått av en levende geometrisk entitet som er i slekt med den organiske verden. Vårt kosmos har oppstått ved at visse deler av den levende entiteten så å si har ofret seg, og skapt rammene for vårt døde kosmos. Man kan se dette i tilknytning til norrøn mytologi der det fortelles hvordan verdens elementer, - blant annet himmel, jord og vann, - oppstår som ulike deler av den første levende skapning Ymir.

Det dreier seg også om de visdomsfulle strukturer som vever i kosmos.

En nærmere skriftlig redegjørelse om temaet er under utarbeidelse. Den vil bli sendt ut så snart den er ferdig.

Nye publikasjoner, -Arne

Jeg foreslår at dette blir et tilbakevendende punkt på vår agenda. Kjell har jo bidratt med sammendrag fra bøker tidligere.

Steiners fysikk-kurs: 50 år har det tatt før det kom en person som var kompetent til å forestå utgivelsen av Steiners fysikk-kurs i tråd med den nye standarden for GA. Renatus Ziegler har redigert og kommentert foredragene med bistand av prof. Johannes Grebe-Ellis. Lyskurset er å få nå, mens varmekurset kommer i løpet av våren 2021. Rudolf Steiner: Geisteswissenschaftliche Impulse zur Entwicklung der Physik I und II. GA 320 og GA 321.

Winfried Walther: De hellige tre konger. Utgitt 2020. Dette skriftet er resultatet av en åndsvitenskapelig forskning i Akasha-kronikken, der inkarnasjonene til de 3 magiere fra Østerland beskrives, med en nøye redegjørelse for deres reise fra Assur til Jerusalem og Betlehem med besøk hos det salomonske Jesus-barn. En avgjørende rolle spiller trippelkonjunksjonen mellom Saturn og Jupiter i år 7 f. Kr., dokumentert av S. Toft. I det 4000 år lange tidsrommet fra 1000 f. Kr. Til 3000 e. Kr har det funnet (og vil finne) sted i alt 23 slike trippelkonjunksjoner, men bare en av dem i stjernetegnet Fiskene (år 7 f. Kr.).

Hvordan forholder vi oss til Walthers forskning?

Rudolf Steiner: Broer mellom den moralske og sansbare verden. Planlagt utgitt våren 2021, Antropos Forlag. Dette er 3 foredrag holdt av Steiner for medisinere 17.-19. desember 1920, der temaet belyses fra 2 ulike synsvinkler. Først åndsvitenskapelig i de to første foredragene, deretter erkjennelsesteoretisk i det siste.

Den 18.12.20 forekommer følgende avsnitt:

Hvis det ikke fantes noen på jorden som kunne gløde i sin sjel for en sann, ekte moral eller for åndelige idealer overhodet, så ville ingen bidra til at vår verden skrider fremover. Verden ville ikke bli dannet på nytt, men ville dø ut. Den lyskraft som oppstår her på jorden, virker ut i verdensrommet. Denne virkningen kan riktignok i første omgang ikke iakttas av den vanlige menneskelige iakttagelsesevne. Vi iakttar ikke hvordan det som lever i det moralske i et menneske, stråler ut fra jorden. Hvis det over hele jorden skulle bre seg en sorgens tidsalder, der millioner og atter millioner av mennesker bare ville henslepe livet i uåndelighet - det åndelige her samtidig tenkt inklusive det moralske (for det er realiteten) -, da ville likevel jorden stråle åndelig-solaktig, selv om det bare fantes et dusin mennesker med lysende moralsk-åndelig begeistring. Det som da stråler ut, det stråler bare ut til en viss avstand. I denne avstand speiler det seg på sett og vis i seg selv, og det oppstår en speiling av det som stråler ut fra menneskene. Og denne speiling, den anså de innviede til alle tider som solen. For der er det ingenting fysisk, det har jeg ofte sagt. Der den ytre astronomi taler om at det finnes en glødende gassball, der er det bare en gjenspeiling av noe åndelig, som fremtrer fysisk.

Hvordan skal vi forstå dette, at det ikke er noe fysisk der solen befinner seg?