Rudolf Steiner
Stuttgart 22. mars 1921
Jag har hittills talat om de översinnliga kunskapsförmågor som jag gett namnen imaginativ Och inspirativ kunskap. I dag skulle jag till att börja med Vilja Säga något om hur man uppnår dessa förmågo Jag kan naturligtvis bara antyda det principiella och några detaljer. Ni kan hitta en utförlig framställning i min bok "Hur uppnår man kunskap om de högre världarna?". I dag kommer jag emellertid att framhäva det som är viktigt i samband med det jag har tänkt be- handla i dessa föredrag. Det jag i viss mån skildrat som imagination i samband med kunskapandet om världen, det kan man, som jag re- dan antytt, uppnå genom att man härmar minnesprocessen på en annan nivå. Det väsentliga hos minnesprocessen ligger i att den håller fast det som kommer människan till mötes i den yttre upplevelsen. Den håller fast detta i form av en bild.
Nu gäller det att vi till att börja med enas om vissa egenskaper hos den vanliga minnesprocessen. Ur denna måste vi först ta fram det egentliga minnet, det som vi också i det vanliga livet i ordets verkliga mening kan kalla minne. Minnet har nu en gång den Sär- egenheten att det pockar på en viss förändring av det upplevda. Jag behöver kanske inte beskriva detta ytterligare, då det för ett flertal av er förmodligen är Väl bekant, att man många gånger kan drivas till förtvivlan när man vill berätta något för en person och man själv, ur själva berättelsen, mycket Väl kan höra vad det egentligen blivit av det man upplevt då detta passerat ens minnesförmåga.
I det vanliga livet krävs till och med en viss självuppfostran om man vill tillkämpa sig ett minne som är klart, om man vill tillkäm- pa sig förmågan att ha sakerna i bilden tillgängliga på ett sådant sätt att bilden är en trogen återgivning av det upplevda. Men man kom- mer också att kunna skilja mellan det som visavi minnet är berätti- gad verksamhet i konstnärlig riktning hos fantasin och det som ut- gör en förfalskning av det vi upplevt.